Nytt år och eventuellt några möjligheter
| Annas Insikter nr.4 Det är en tid sen vi stod där med glitter på kroppen och bubbel i glaset. Utan minsta tvekan la vi det gamla bakom oss medan vi med orimligt höga förväntningar klev in i det nya, återigen… Det ska tränas, bantas o göras stordåd medan vi kastar oss in nya intressen samtidigt som vi är härligt bjussiga och lyckliga människor. Det är samma visa varenda år…att vi aldrig lär oss. Året som passerat var ett typiskt kulpåjobbet- år. Vi har åstadkommit mycket för många människor och vi har hittat ett arbetssätt som är både bra, glatt och framåtlutat. I början av januari, för nästan ett år sedan fick jag i uppdrag att projektleda en förstudie kopplat till kreativa och kulturella branscher. En förstudie är ett miniprojekt, en initial undersökning där man samlar fakta, frågar varför och man lägger grunden för ett större projekt. Under 2024 skulle jag undersöka vilka förutsättningar vi har för att ta hand om länets kulturentreprenörer på bästa sätt. Vad behöver de för att nå framgång och hur ska vi arbeta för att de ska få ta en större plats i vårt innovationsstödssystem. Eftersom jag förmodligen är den minst kulturella och kreativa människan i hela Värmland fick jag börja på noll och ska jag vara ärlig hade jag ingen aning om hur det hela skulle sluta alls… Undertecknad fick lov att lägga kontrollbehov åt sidan, ta ett steg i taget och helt enkelt lita på processen. Missförstå mig rätt, driva projekt det kan jag men själva sakfrågan, den fick jag ta hjälp med av de som kan den bäst, och som vi har jobbat! Vi har testat nya arbetssätt, knutit nya kontakter, initierat nya samarbeten och de kreativa företagen vi jobbat med har gjort fantastiska utvecklingsresor. För att göra en lång historia kort: det blev bättre än jag nånsin kunde föreställa mig! Tänk om det är just det som är modellen, att göra varje år till en förstudie för sig själv? Det skulle faktiskt kunna vara slutet på orimliga krav på min egen förträfflighet. Jag skulle sätta upp en målsättning och en viljeinriktning såklart men sen ta ett steg i taget och lite granna se vart det landar. Jag kunde ha styrgruppsmöten med mig själv regelbundet och njuta vid varje avslutat möte. Jag skulle be om hjälp när jag behövde det och jag skulle sammankalla till möte om jag var på väg åt fel håll. Jag inser att om jag ska ha minsta chans att nå mina mål och komma dit jag vill så behöver jag ta mina vänner i hand och promenera sakta men säkert ett steg i taget. Och vem vet, kanske jag står där i slutet av 2025 och för första gången önskar att året kunde stanna för evigt. //Anna |
